Vilda följde med upp till Järbo-banan dit jag åkte för att göra klart och förbereda inför morgondagens tävling. Vilda må vara nio år och sedan länge pensionerad från kapplöpningsbanan, men fick ju lov att bralla loss när hon fick sanden under tassarna. Ingen kapplöpningshund glömmer vad man gör på banan!

Hon sken verkligen ikapp med solen ...och liiiite nöjd blev hon efter ett par vändor för mycket.. :-)

Idag fick vi äntligen tid att åka och träffa Chili och Teas senaste halvsyskon. Fyra vackra pojkar efter Hallucinate.

Och mamma Nellie strålade i humöret, hon var mer värdig och coolare än nånsin.

Knäppte massor m bilder som jag inte kommer kunna lägga ut här, men i ett eget album senare troligen.

Här är dom på var sin bild iallafall.

Hmm ...inte lätt när det finns så många fina tävlingar runt om i landet.

Har planerat att åka till favoritbanan i Västerås ...men tycks ha drabbats av nån slags åka-fram-och-tillbaks-i-landet-lust...

Satt och knappade häromkvällen - tänkte anmäla till trofén i Västerås, men kom plötsligt av mig mitt i och stängde ner internet utan att ha anmält nån hund. Bara så där, utan anledning.

Jag fick en fråga härom dagen - om jag inte skulle anmäla till Älvsbyn - första reaktionen var att jag aldrig skulle orka göra ännu en långresa så snart.

Men...nu vet jag inte längre - det kanske inte VAR så himla jobbigt att åka drygt 70 mil (det var väl ungefär så långt det var till Landskrona) ...det borde väl vara nåt sånt till Älvsbyn också...och vi kan ju stanna var som helst och sova i bussen om tröttheten kommer krypande.

Det vore kanske kul med ännu en ny bana och raka lopp - ingen cup för en gångs skull. Mina hundar har inte gjort annat än tävlat i cuper känns det som ...långdragna dagar i väntan på nästa delfinal. Kanske vore nåt att prova på. Ett lopp per hund - resultat direkt. Har nog kanske saknat det lite grann.

Fast det är väldigt bekvämt att åka till en bana man känner igen, speciellt nu efter att vi varit ute och rest så mycket den senaste tiden. Och lite revansch-sugen är jag ju efter två andra-platser i förra årets Mälartroféer!

Näe, nu vet jag ännu mindre - men anmälningstiden går ut på fredag så jag har några dar på mig att fundera än.

De foton vi tagit kommer läggas upp i album varefter jag hinner sortera allt.

Börjar med Lördag 18 juli då försöken till Tik-, Öppna och Saluki-SM kördes.

Söndagen den 19 juli gick försöken till Veteran-, Sprint- och Whippet-SM.

Mitt förra inlägg här har visst väckt ganska många personers intresse och tyckande.Internet gör det tydligen extra lätt för rykten att växa. 

Tack alla ni som har skrivit, det känns toppen! Ni vet sannolikt också att jag inte skulle smutskasta någon med vilje, som dessutom inte kan svara för sig i samma forum. I det här fallet blev det så eftersom det var lätt att räkna ut ett plus två. Det blev en grej av det här eftersom jag inte poängterade ordentligt att det var själva SÄTTET - inte personen - som var grogrunden till obehag. Och det sättet finns lite överallt, det är visserligen bra att det kommer upp, bevisligen har fler varit med om detta, men det får såklart inte gå ut över den person som nu råkade säga dessa ord till mig!

 Det var självklart min mening att få skriva av mig, för jag vet att det brukar funka. Men det var definitivt inte min mening att starta någon sorts hetsjakt!! Jag ska tänka på det i fortsättningen, för jag är verkligen inte ute efter att svärta ner någon. 

Jag kommer själv också att tänka mig för extra innan jag kommenterar situationer eller försöker skämta till det eller vara lustig. Hur det tas emot, det jag säger… - ord och snabba möten kan misstolkas och bli en ”grej” - som sagt var: rykten sprids lika snabbt och effektivt som en elak skogsbrand. Det har jag nog, utan att menat det, varit med och hjälpt till med denna gång tyvärr.

Vilken SM-vecka våra hundar har bjudit oss på.

Ständiga pallplaceringar och med tre pallplatser på finaldagen!
 - Chili vinnare över 480 meter.
 - Izzy enda tik och tvåa i finalen i Sprint-SM.
 - Tea trea i finalen i Tik-SM.

En liten funderare har jag dock fått vad det gäller vissa människors inställning till tävlandet och vilka känslo-yttringar det medför. Det är såklart tråkigt när det blir en femte- eller sjätteplacering, men allt kan hända efter det att hunden är satt i startboxen och dörren stängd, inget kan tas för givet.

Vad vi vill och önskar är självklart att våra hundar ska få så bra placeringar som möjligt i loppen.
Vore korkat att tävla annars. Men jag kommer aldrig försöka sänka nån för att dennes hund var snabbare än min i loppet. Det är dagis-nivå.

Här är ett pinfärskt, konkret och självupplevt exempel som fick mig att haja till, ingen stor grej – men ändå en grogrund till obehag:

Final-dag under SM.
Jag var strålande jätteglad över Teas pallplats i finalen. Jag hade knappt fattat att hon lyckats ta sig dit och där sprang hon sen i mål som duktig trea!

Direkt efter loppet och prisutdelningen, väl ute i depån igen fick jag, rakt i ansiktet av en stramt leende person som inte äger någon utav SM-finalisterna utan endast var handler:
”- Jo…du sa ju att du var så himla glad ….men hon slog ju bara två gamla pensionärer…”

Jag förstår inte grejen med att försöka ta ner glädjen för den som är glad för att ens hund tagit en bra placering. Är det för att det gått sämre för en själv och det svider nånstans? Eller pratar vi dålig förlorare?

Det skulle också kunna vara så att om man har klättrat tillräckligt högt på framgångsstegen så känns det desto mer när man väl faller, och kanske är det då man börjar ta ut sin besvikelse på sina alldeles för glada medtävlare. ”F-n, om inte jag är glad ska ingen annan heller få vara det”…Eller?

Jag börjar förstå det där ”knorrandet” jag nån gång fått höra från någon enstaka gammal hundkappare, jantelagen strålar ju så starkt så det är skrattretande: ”Hörni alla nykomlingar - passa er för att visa att ni är glada!”

Tydligen nån oskriven lag som jag har missat.

Råkar jag bli glad i fortsättningen så kommer det naturligtvis fortsätta synas, hur mycket det än skär i vissa andra att jag kan vara glad ”bara för en tredjeplats”.

Jag har varit aktiv i denna cirkus ungefär i fyra år, Hot Green Chili, Toxic Tea Fairy och Delight Day är mina första underbara hundar som alla har tävlat tre, två resp tre år.

Jag anser mig fortfarande vara ganska färsk inom hundkappen, dock inte helt ny, men har bevisligen klarat mig från sånt här tidigare. Har förstås inte haft nån hund förrän nu som visat sig i översta klass där konkurrensen, allvaret och tävlandet tydligen befinner sig på en annan nivå än jag är van vid. Beteendemässigt - medtävlare emellan alltså.

Det är helt fantastiskt – glädjen kom över att Tea sprang så pass bra att hon kom på pallen – inte utav skadeglädje över att hon passerade någon annans hund som kom fyra, femma eller sexa – eller vad nu placeringen för dennes hund blev. Visst, det ena ger ju det andra, men skadeglädje tänker jag inte ägna mig åt. Det är mycket roligare att känna att man kan säga grattis till någon annan med sann känsla. Det hör mer till sporten än något annat.

Extra glad är jag för att den här sanna känslan också finns och lever i den klubb vi tillhör, GHS. Det gör det hela så mycket roligare att hålla på. Den där oskrivna lagen har funnits även inom GHS, det vet jag, men det var då.

Idag ska det mycket till för att den ska få fäste igen.